Sola, läsa, bada, sola, läsa, bada.. Det är precis vad jag har gjort dom senaste dagarna och det har varit underbart.
Igår kväll blev det ett kvällsdopp och allt man kunde se var vatten, bara vatten. Jag kanske låter äldre än vad jag egentligen är när jag säger det här men det var verkligen vackert och för ögonen en avkopplande syn.
Idag gick jag och kusinen ner till samma ställe och badade, sen tänkte vi stanna där på stenstranden och läsa i solen, men det var alldeles för obekvämt. Vi gick tillbaka till tomten och la oss där istället och solen verkligen stekte!
Ikväll ska vi åka till ett ställe som heter Horns udde och bara "hänga" som min 50-åriga farbror uttryckte sig, det blir nog jättemysigt. Potatissallad, en bok, bad och umgänge i solnedgången :)

Jag har haft det lite bättre nu på senaste tiden, förmodligen för att vi har varit här mer än hälften av den tid som vi ska vara här och det börjar närma sig hemfärd. Plus att dom sista dagarna förhoppningsvis/förmodligen kommer bestå av sol och bad. Jag mår prima!

Utflykten var minst sagt inte jag. Det är inte min grej att vandra mitt i ingenstans längre, jag gillade det när jag var liten men inte längre. Vi åkte till någon skog vid Färjestaden och kollade på ruiner (?) samt fikade, och alla skogens småkryp kommer till just mig. Varför ska alltid jag blir offret för sånt äckel? Idag hittade jag en stor, fet spindel bland mina kläder. Jag skrek utav bara helvete och fick rysningar längs ryggraden. Är det något jag verkligen inte gillar så är det spindlar och det blir bara ännu värre av att dom tar över mina saker. Fyfan, säger jag bara! Hela släkten skrattade ut mig.. Tack för den! Hrm..

Annars har jag badat och även solat en hel del idag och upptäckt hur dum jag har varit med bikinival när det gäller solning. Jag valde till en början min nya halterneck-bikini men kom på för ett tag sedan att brännan blir hiskeligt (?) ful av en sån, så idag bytte jag till min gamla trekants-bikini istället. Men då får jag bara ytterliggare en massa linjer överallt. Hur ska jag göra nu? Jag kommer inte se klok ut i höst! I-landsproblem, right?
Just nu lyssnar jag på musik i mobilen och surfar på internet med farfars 3G-moj. Riktigt bra sak!
Senare vet jag inte vad jag ska göra..

Jag läste mammas blogg och en hög våg av saknad bara sköljde över mig. Allt som har med hemma att göra saknar jag. Tv-tittandet, marsvinen, mitt rum, balkongen, nya soffan, mamma, hela RÖNNINGE. :'(

Idag har det varit en skön dag. Imorse såg det dock inte så ljust ut men sen kom solen fram vid lunch och sen dess har jag legat och pressat. Jag och kusinen gick ner och tog ett dopp också - ljuvligt. Äntligen börjar det likna en riktig sommar!

Imorgon ska hela tjocka släkten som är här ut på en lång utflykt. Typiskt min familj. Vi ska åka bil i över en timme till något "hippt" ställe. Jag gillar det inte, det är inte riktigt min grej men jag lär ju inte ha något val.. Haha, det får väl bli utflykt för min del också ;)

Jag lever i alla fall fortfarande här ute på landet. Nu vet ni det. ♥

Jag har precis "snabbtränat" här på våran stora tomt, mitt egna så kallade fyspass. För att sammanfatta det så gick det helt åt helvete. Det var inte kul, inte skönt (förutom att jag blev av med all sparad energi) och det gick verkligen inte bra - det var hur tungt som helst. Och ändå joggade jag ingen riktig sträcka! Blä.
Av någon anledning sänkte det mitt humör lika snabbt som om någon skulle ha slagit mig i huvudet med en klubba. Jag gick direkt in i duschen och nu sitter jag här i mjukiskläder, precis som det ska vara.

Tråkigt nog har jag redan hemlängtan, jag har varit här i lite mer än ett dygn (inte mer) och längtar redan hem. Visst, jag brukar längta hem annars också men nu är det en så stark hemlängtan. För tillfället känns det som om tårarna ska komma när som helst. Inget här är normalt för mig. Duschen är jättedålig (speciellt för mitt tjocka hår med det dåliga trycket), min mamma och mina marsvin är hemma, mina kompisar är hemma, alla mina filmer och mitt rum är hemma. Inget här är mitt eget förutom packningen jag har med mig. Jag gillar det inte. Fast å andra sidan är det skönt att vara här, men det är inte alls lika bra som att vara hemma..

Ikväll blir det någon specialmiddag igen och sen ska jag nog hoppa i säng. Jag är skittrött.

Jag är framme på Öland nu och det känns faktiskt riktigt bra att vara här. Till middag blev det kött och potatis med gelé och brunsås, hur underbart som helst! Om det är någon som vet vad jag vill ha och kan laga det ordentligt så är det farmor :)
Jag kommer sova gott inatt.. Jag sover alltid bra här. En god natts sömn efter en underbar middag är inte så dumt.
Hur har ni det där hemma?

För lite mer än en vecka sedan kom jag hem från Öland efter att ha varit där i bara tre hela dagar. Jag skulle ha stannat och fortfarande varit där nu, och sen stannat ytterligare nästan två veckor efter att pappa hade kommit ner. Men så blev det inte. När pappa skjutsade ner mig brast det för mig inom en timme efter att vi hade lämnat Södertälje. Jag var rädd för att vara hemifrån så länge, att jag kanske skulle börja må dåligt under den veckan jag skulle vara där utan föräldrar men med kusinerna, farmor och farfar. Dom skulle inte förstå varför jag mådde dåligt i såna fall, det är det ingen som kan göra förutom mamma. Inte helt och hållet, och jag har flera gånger stött på folk som inte kan acceptera att dom inte förstår. Min rädsla vann över mig och jag åkte hem med pappa igen, imorgon ska jag åka tillbaka. Fast den här gången känns det mycket bättre. Pappa ska stanna där lika länge som jag och sen åker vi hem tillsammans igen. Jag ångrar inte att jag åkte hem under en veckas tid och får åka tillbaka nu. Nu när jag vet skillnaden på då och nu vet jag också att jag känner mig själv bäst. Ingen känner mig själv lika bra som jag gör. Jag gör alltid vad som känns bäst, oavsett konsekvenser eller inte. När jag mår dåligt måste jag få vara ifred och vänta ut det på mitt sätt, efter ett tag blir det oftast bättre. Nu mår jag så pass bra att jag till och med längtar tillbaka till Öland, precis så som det brukar vara på sommaren. Jag kände det när rädslan kom i bilen - jag längtade inte dit och då var det nåt som var fel för jag trivs vanligtvis nere på vårat landställe och brukar vilja åka dit.

Jag känner mig själv.
Jag är stolt över att jag gick min egen väg som kändes bäst, trots att det bara var jag där som tyckte att jag gjorde rätt.
Jag skiter fullständigt i vad andra tycker, dom vet inte hur jag har det och det enda dom behöver göra är att acceptera. Jag kan förstå om dom inte förstår. Men hacka inte på mig - acceptera bara.

*Dunkdunk, bombom*
Jag har satt fast min underbara lilla högtalare till mobilen och lyssnar på musik medan jag försöker lista ut hur mycket man behöver ha med sig under nästan två veckors tid? Jag tar alltid med mig för mycket, jag vill inte ta den pyttelilla risken att jag kommer sakna något jag har glömt att ta med. Då får det väl bli en resväska full med kläder och en bag full med resten av sakerna! Plus en väska till för småprylarna som mobil, plånis, solbrillor.. yeah, you know.

Uääk.. Jag vill bara gå och lägga mig igen och anställa någon som gör allt tråkigt åt en.

På spellistan just nu:
Sirens - Club la la
Benny Benassi - Sweet dreams
Muse - Supermassive black hole
Promoe - Svennebanan
Christina Vidal - Take me away

Lovely!

Jag blir så frustrerad över saker jag vill ordna men inte kan göra något åt. Jag är en sådan människa som inte fungerar utan någon sorts kontroll, det är helt enkelt ett stort måste för mig. Så när någonting går snett på grund av t.ex. en annan person kan ju inte jag göra något åt det, speciellt inte när personen i fråga inte bor nära. Man kan inte skrika via sms, jag kan inget göra mer än att vänta ut det. Irriterande!

Igår kväll åkte jag ändå ut till Värmdö på egen hand och träffade S. Vi satt mest och pratade, sen åkte jag hem igen. Det var trevligt men kändes en gnutta onödigt att åka en timme kommunalt bara för att prata. Men jag ångrar inte att jag gjorde det. Jag kom nyss hem från Sydpoolen där jag var med en kompis. Vi badade bubbelpool och hoppade i "hoppborgar" (?), dessutom såg vi världens snyggaste kille. Jag tror aldrig att jag har sett någon så underbar i hela mitt liv. Han liknade Edward Cullen rätt mycket (vilket inte är negativt) och hade ett gudomligt leende. Kan det bli bättre?
Han sa faktiskt en sak till mig också: "Det är ett hål där uppe, haha." Det var i en av hoppborgarna som min kompis försökte komma upp i för att sen åka ner, dock fastnade hon och skrek att hon var nära döden. Jag skrattade nästan ihjäl mig så hjälpsam som jag är :')

Imorgon ska jag packa och på torsdag åker jag tillbaka till Öland där jag var för en vecka sedan.
Men datorn följer med så något blogginlägg kanske det blir! ♥

Jag känner mig unken och frusen. Vart tog värmen vägen? Jag har haft mitt fönster öppet nästan dygnet runt av vana sen det var 30 grader om dagarna men nu har temperaturen sjunkit en hel del och det enda jag gör är att släppa in all kall luft. Fast jag måste medge att det är ganska skönt med lite svalare väder. Bara värmen kommer tillbaka så småningom!

Jag somnade inte förrän vid halv tre inatt/imorse då jag låg och smsade med S halva natten. Förmodligen ska jag träffa honom ikväll. Jag hoppas att det inte är för kallt så jag kan ha min nya jacka jag köpte i förra veckan, någon gång måste jag ju använda den.
Jag skulle ha joggat imorse men jag hade ingen lust när jag inte hade fått någon riktig sömn. Jag tror jag ska lägga av med träningen medan jag är på Öland och dit åker jag på torsdag och kommer vara där i ca. tio dagar. Det går inte att träna ordentligt när man har vänt på dygnet helt, hur kul är det att träna om man inte har sovit (jag springer bara på mornarna)? Så jag tar tag i det när jag kommer hem igen och får igång någon normal vardag, vilket förmodligen blir närmare skolstarten..

Nu ska jag läsa bloggar. ♥